Glädje och skyldighet, är orden som bäst betecknar varför jag skriver. Glädjen i att få lyssna till människors berättelser om sig
själva och sina liv har alltid funnits hos mig. När jag sökte efter en avlägsen släkting på en släktforskarsajt insåg jag vilka otroliga människoöden som döljer sig bakom kyrkböcker, husförhörslängder, emigrantregister och andra databaser. Dessa gav mig idén till min roman och inom mig började historier växa fram.

Jag bestämde mig tidigt för att romanen skulle spänna över sju decennier med början år 1900, i ett Sverige med avgrundsdjupa klyftor, där brist på mat och utbildning tryckte ner de fattiga, särskilt kvinnor och barn. Under de kommande decennierna genomgick Sverige enorma förändringar som fick avgörande betydelse för utvecklingen till ett välfärdssamhälle.

Fantasin blev mitt trollspö i skapandet och i bokens dramatiserade form levandegör jag personer och händelser ur en svunnen tid. Detta gav mig en känsla av djup tillfredsställelse.

Tidigt i min skrivprocess kände jag också en skyldighet att, särskilt gentemot kvinnor som kämpat mot fattigdom, fördomar och förtryck, synliggöra dem i vår tid. De levde och drömde, precis som vi i vårt land, i en tid, inte alls långt borta.

Min drivkraft och glädje, var också att dessa kvinnor bli skulle bli sedda och lyssnade till av nutida människor, läsarna.
Syftet med romanen är att väcka känslor, men även att ställa frågor kring hur vi idag relaterar och förhåller oss till det förflutna.

Personer och händelser i boken baseras både på min fantasi och verkliga händelser, såväl inom som utom egna släktled.